liveforthedayy

Det är so jag faller ooch faller och aldrig slår i botten. Jag orkar fan inget längre, känns som livet alltid kommer vara skit. Alla har bara tryckt ner mig, känns som det händer än. Till och med du fattar inte ens vad du har gjort mot mig. Jag vill att du förstår och rädd jag är för dej. Men det gör du inte. Du tror att allt e perfekt mellan oss. Men där har du så fel. Jag vet inte vad jag ska göra. Känns som jag bara vill ligga i sängen och inte gå upp. Det är inte ens värt att gå. Livet för mig är en berg och dalbana och just nu är det bara nerför. Eller det har alltid varit så. Jag orkar inte mer!! Jag vill att du ska förstå, snälla förstå. Det är det enda jag ber om att du ska förstå. Men det kommer du aldrig göra. Jag fattar inte ens hur dem kunde släppa dej så enkelt. Fanns väl inga starka bevis.

 

Men jag har smärtor kvar än idag pga det du har gjort. Jag kämpar mig genom en dag med minnen, inget självförtroende, smärta och jag vill så gärna säga att jag hatar dej. Men jag kan inte det. Jag älskar inte dej och jag hatar inet dej. Det är någonstans i mitten. Men en sak är du inte i mina ögon, du är inte min MAMMA. Du har aldrig varit det och du kommer aldrig vara det. Du har sumpat din chans att vara en mamma. Men jag har inte tanken kvar. För förr kunde jag lixom tänka att du kunde lika gärna dö. Men det har slutat att tänka, för jag vill inte det. Jag vill bara komma bort från dej bort från kedjorna bort från livet. Det skulle vara så skönt.

 

Hoppas du läser och förstår. För du vet nog att det handlar om just dej. Annars får du väl tro att det handlar om någon annan.