liveforthedayy

Mod har verkligen stor betydelse för varje människa. Man måste ha mod för att må bra. För det är modigt att vara just den man är. Men dem flesta är inte. Dem vill inte visa vem dem är, för dem är rädda för vad andra kommer säga och tycka. Men mod har  så många andra betydelser också. 

 

För jag anser om man inte kan vara den man är när man är själv. Så kan man inte vara lycklig i ett förhållande, man kan dessutom inte hitta den rätte. För om man inte vill visa vem man är, så visar man ju en falsk sida till sin partner, familj och vänner. Men sen kan det vara så att man kanske vågar visa sitt rätta jag till just den rätte. 

 

Men att ha mod kan vara att göra saker man aldrig kunna göra. Man kanske är rädd från att hoppa från en hög höjd, men för att komma över det måste man hitta modet till att göra det. Jag kände en person, hen stog mig väldigt nära. Hen var så rädd för att falla och förlita sig på någon och bara känna att man kan falla tillbaka på hen. Men hen lyckades hitta modet att låta sig fall, låta sig lita på någon, låta sig älska just hen. Men sen känner jag en till som också är rädd för att satsa på ett förhållande, rädd för att ens vara i ett förhållande. Den kan inte hitta sitt mod att göra det. Hen kan inte låta sig falla för någon, hen ska leva singel och gå från en person till en annan person hela tiden.

 

Jag anser att här i livet måste man hitta sitt mod för att kunna ta sig fram i livet. För utan sitt mod kan man inte leva, man låter inte folk lära känna dej just som du är. Du är bara ett skal, du är död du är inte levande. Men hittar du modet för att visa vem den du är och vara stolt för just den du är så kommer du bli glader och du kommer bli lyckligare. Det skulle gå lättare att hitta sitt mod om det inte skulle finnas någon som berättar vad som är fel med dej.

 

För de är just mobbarna som tar modet från andra eftersom dem själva har inget mod. För dem vågar inte vara sig själv, dem vill bara försöka passa in och visa en sida och person som dem inte är. Jag har själv blivit utsatt för det både i skolan och hemmet. Men jag lyckades inte hitta modet själv, jag var tvungen att ta hjälp av en psykolog för att hitta det. För det hade gått så lång tid, så jag visste inte vem jag var riktigt. Jag var tjejen med depression och ångest. Det var vem jag var eller det trodde jag. Tills jag mötte någon som öppnade och knäckte mitt skal så jag lyckades vara vem den jag är.

 

Så mitt tips till er som läser detta och inte har modet att vara er själva. Är att våga visa vem du är, det är ingen som kommer hata er för dej. Dem som hatar er är dem som själva inte har något mod. Lyssna inte på dem, ingen kan berätta för dej vem du ska vara, hur du ska bete dej eller vad du ska göra. Det bestämmer du själv.

I dagens samhälle så måste man se ut på ett visst sätt och bete sig på ett visst sätt. Man ser överallt på dem sociala medierna, artiklar och tips för att bli smal. Det tycker jag är så fel, man ska se ut precis som man gör. Och någon annan har inte rätt att säga att du är ful, smal eller tjock. Dem som säger så är bara osäkra och vet inte hur dem ska ta i tur med de. Så dem använder sin osäkerhet och sitt dåliga mående i mobbningen.

 

Det finns till och med folk som har tagit sitt liv för dem klara inte mobbningen. Och det är så fel att en annan person ska få vara orsaken till att någon dör. För tekniskt sett tycker jag att den som mobbar är den som dödar den som väljer att ta självmord. För dem pressar ju personen till det utan att dem kanske är medvetna om det. För vem skulle klara att höra att man är ful och äcklig eller tjock och ful dag ut och dag in, för det flesta av mobbningen handlar om vikten och helt enkelt hur man ser ut.

 

Men sen har mobbarna blivit ännu fegare att dem använder nätet som sitt sätt att mobba och hata folk. Jag är en stor tittare av beauty personer på youtube och jag tycker det är så tragiskt att dem får hat för något dem älskar och göra. Det kanske går så att en vacker dag att dem inte orkar göra videos längre för dem vet att dem bara får hat. På nätet behöver man inte skriva sitt namn man kan vara anonym.

 

Men sen finns de äckliga gubbar på nätet som uttnyttjar små flickor till att visa sig och sen börjar dem hota dem fall dem inte visar mer. Och det skulle kunna bryta ner vem som helst. Så min åsikt är att nätet inte är säkert, här kan man vara vem man vill. Man behöver inte vara sig själv. Man behöver inte använda sitt namn man behöver inte säga sin rätta ålder. 

 

Jag kan inte förstå varför folk måste hata och mobba andra när de är mobbaren som själv mår dåligt. Mobbaren är som en smittosam sjukdom för han skickar ju vidare sitt dåliga mående och man kan inte bli frisk från det om man inte tar tag i det. Så mitt råd till alla mobbare är att prata ut om sitt mående till någon helst en vuxen som man har förtroende till.

Igår när jag skulle sova så slog det mig. Men egentligen har det gjort det några månader nu. Jag kan inte riktigt förstå varför alkohol finns. För alkoholen bara förstör liv och människor. De är ofta folk blir arga och börja bråka på krogen och det för att man har alkohol i blodet. Men sen finns det andra problem med alkohol. Du kanske själv tycker att du har ett bra beteende när du har druckit men det kanske inte andra tycker.

 

Dem flesta säger också att man har roligare med alkohol. Men sanningen är att man kan ha lika roligt utan. Men vi använder det som ursäkt för att dricka. Dessutom är alkohol inte bra för kroppen. Du förstör kroppens organ, de organet som får ta mest stryck är levern. Så är alkoholen värd något när du förstör din kropp. Dagens ungdomar idag dricker ibland för mycket, och det är ju inte så det ska gå till och dem ska inte dricka överhuvudtaget. Men jag kan inte förbjuda det, dem får göra vad dem vill. Dem flesta av ungdomarna dricker för att verka cool och passa in. 

 

Det finns en åldersgräns av en anledning. Men sen är det inte bra att det inte är samma gräns. Jag tycker åldersgränsen över allt både på systembolaget och krogen ska vara 20år. För det finns ingen anledning till att man ska få dricka de på krogen och inte köpa hem det är ingen logik där. Man förändras med åren och blir mer mogen. Med tiden blir man klokare och väljer rätt. 

 

Jag har börjat tänka över mitt alkohol intag och jag har minskat det. Dem gångerna jag kommer dricka och om jag ens vill de då. Är att jag ska dricka måttligt jag ska inte bli full, jag ska komma ihåg vad jag gör och säger.. För med alkoholens påverkan kan vi säga saker vi inte menar. Det kan såra folk tillslut och om de är din bästa vän eller partner så kanske dem inte vill prata mer med dej sen. Så jag tycker alla borde tänka på detta. Innan ni ska dricka tänk "är det värt det", varför ska jag ens dricka jag kan ha lika kul som alla andra fast jag är nykter.

Jag åkte bort till min kompis som har flyttat. Och där hade jag inte vart med mitt ex så där kunde jag bara få koppla av och andas. De var nog de bästa beslutet jag har gjort på länge. Jag fick många underbara skratt därifrån och jag kommer helt klart åka dit igen. För de var en mysig stad/by.

När jag kom hem igen. Så var jag nästan mig själv igen som innan mitt ex. Men jag vet inte om jag kommer lyckas gå vidare, men om jag kommer lyckas så kommer de att ta tid.

Jag har fått tillbaka lite av min energi. Jag känner det i varje cell i min kropp. Igår kunde jag skratta för första gången på länge. Och jag kan inte förklara hur skönt det var. Det var som om min sorgsna och krossade jag vägg bara brast. Jag kan ju tacka min film på pappa för det. Han gjorde så att jag kunde börja skratta. Men sen fick jag energi när jag gick till kyrkan också. Och det kommer jag få varje gång jag går till kyrkan . Så nu kan jag med gott samvete säga att jag är påväg att klättra upp igen och jag kan lämna sängen. Men jag kommer få kämpa för att må bra, sluta tänka på det gamla, släppa tankarna på våra minnen som bara sårar mig mer varje dag och det jag kommer få kämpa mest med är min sömn. Har börjat med tabletterna igen. Men ska snart sluta med igen och hoppas att jag får tillbaka min sömnrutin.

 

 

Men i förgår kom jag över en låt som passade så väl in på mig. Och jag lyssnar på den på repeat hela tiden. Men texten passar ju inte riktigt. Jag vill inte laga de mellan oss jag vill bara gå vidare från det. Jag lät mig såras två gånger. Men nu kollar jag framåt och vad jag vill nå. Jag har hittat styrkan att söka ett jobb. Jag är ju fortfarande sjukskriven och skadad. Men jag bevisar att jag vill bli frisk och inte vara sjuk. Så nu hoppas jag att jag får det jobbet. Men det jobbet är inte förrän i sommar då men.

 

Men nu kan ni vänta er att jag kommer skriva mer här. För nu finns orken, nu finns styrkan och nu finns det ett skratt inom mig. Så jag hoppas ni haft en fantastisk jul. Jag fick det tillslut. Men ha en bra dag. 

 

Jag känner nu att jag är redo att skriva om min jobbiga situation men jag är inte beredd att prata om det än. Så jag hoppas att alla ni förstår det och respekterar det. Jag pratar med er när jag är beredd för det. Jag skriver inte ut namnet nu för jag vill inte hänga ut någon.

 

Jo det som har hänt nu. Det har faktiskt hänt en gång tidigare mer exakt för ungefär 3 veckor sen. Det är så att jag och min kille inte är tillsammans längre. Han valde att göra slut med mig på sms. Men jag har inte riktigt förstått varför han har gjort slut. Och jag kommer nog aldrig förstå det eller få reda på det.

 

Men om jag får tolka det själv så har det vart ett skådespel från hans sida. Och har var då en väldigt bra skådespelare. Och jag föll för det två gånger. Han säger att han älskar mig men han gör ändå slut. Så där har jag faktiskt två alternativ, 1. Han vet inte vad dem orden betyder eller 2. Som jag berättade innan, så ingick det i hans skådespel.

 

Så nu dem senaste dagarna har jag legat i sängen å gråtit och knappt sovit något bra alls. Jag sov fram och tillbaka. Han lyckades ju krossa mitt hjärta två gånger. Men något jag har lärt mig han kommer aldrig vinna tillbaka mig. Detta är hans förlust och jag hoppas han vet om det. Han har sårat mig för sista gången. 

 

Jag har tur som har vänner som finns där för mig nu. Ni ska veta att ni betyder allt för mig. Hade jag inte haft era stöd vet jag inte hur det hade gått. Och speciellt du som tog emot mig å gav mig en sängplats den dagen. Jag klarade inte va själv.

 

Än idag klarar jag inte va själv. Jag klarar inte sova utan att ha en lampa tänd. Släcker jag lampan känner jag mig ännu ensammare än jag är. Och jag klarar inte det. Detta har gjort att min jul i år också kommer vara förstörd. Men jag ska kämpa på och inte låta detta bli min grav. Jag ska resa mig igen. Jag har till och med gjort planer för nyår så jag klättrar sakta men säkert upp.

 

Och om just du läser detta, hoppas jag att du förstår hur mycket du har sårat mig och att du aldrig någonsin kommer få tillbaka mig. Det skeppet har seglat iväg. Det skulle gjort de första gången men jag var kär och dum och jag föll för dej och litade på dej.

 

 

Jag spendera varje dag i sängen under täcket. Den enda gång jag lämnar min säng är när jag behöver duscha eller springa ett ärende.

Men jag lovar att jag kommer tillbaka när jag känner att jag orkar och när har hittat balansen igen.

Mitt humör pendlar upp och ner. Jag finner ingen balans längre. Nu känns det som det går ner och jag vet inte riktigt hur jag ska få det att gå upp. Så jag antar att jag får ta tag i detta och skaffa en psykolog så jag kan få prata ut om det jag har vart med om i mitt liv. I mitt snart 19åriga liv.De e inte många som har gått igenom lika mycket och går igenom lika mycket som mig.

 

Men jag har tur jag har en underbar pojkvän. Som jag känner mig otrolig trygg och älskad hos. Han får mig att må bra och le även i dem tuffaste tiderna. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar han och vad han betyder för mig. Jag vet inte om han läser detta men om han gör det. Hoppas jag han förstår hur otroligt mycket jag älskar honom.

Men även om allt har vart underbart dem senaste dagarna. Så märker jag själv att jag har gått tillbaka till mina gamla vanor. Jag känner mig inte trygg, jag försöker att vara glad och positivt. Men allt är så svårt. Jag vill bara få må bra i mitt liv. Jag är lycklig med en kille men även så mår jag dåligt. Ska träffa min gamla handläggare på måndag. Det är min näst sista gång. Sista gången ska jag ha bestämt om fall jag vill att han ska hjälpa mig få hjälp. För helt ärligt känner jag att jag behöver de.

 

Och om du läser detta(du vet vem du är då) så förlåt menade aldrig att ställa till problem för dej. Du är det bästa som hänt mig detta år. För året började skit med ett krossat hjärta och att jag mådde värre än sämst då. Året gick utför. Men när jag träffade dej trodde jag att de skulle gå upp men det fortsatte sakta neråt. 

 

Men detta inlägget fick mig att inse att jag måste ta all hjälp jag kan få. För att jag någon dag ska vara fri och leva mitt liv som jag vill och med den jag älskar. Det är allt jag vill faktiskt.

 

Alltså kan man bli lyckligare än jag. För en gångs skull i mitt liv känner jag att jag har hamnat rätt i livet till en viss grad. Har träffat en helt underbar kille som jag tycker väldigt väldigt mycket om. För mig är de sinnesjukt. För första väljer någon att behandla mig bra istället för skit. Och det känns underbart. Varje minut varje sekund varje dag varje sms med han är så underbart. Han är någon som är värd att hålla fast vid. Han får mig att hålla mig fast i livet.

 

Jag vet inte hur jag kan sammanfatta detta på ett bra sätt. Man kan sammanfatta som att jag är kär. Han är inte som alla andra jag träffat. Han är bara helt underbar. Så om du läser detta så ska du vet att jag är otroligt glad att du har kommit in i mitt liv.

 

Men på tal om något annat. Så har jag några planer inför nästa år om det finns möjlighet till de. Men om de blir av skriver jag då mer om nästa år. Men jag har redan en grej på gång som ska hända innan året tar slut iallafall och det är en sak jag velat göra ett tag nu. 

Här är lite musik jag har börjat älska dem senaste dagarna så ni borde ta och lyssna på dem.

Jag har inte skrivit på några dagar. Jag har försökt varje dag men jag hittar inte styrkan. Just nu går bara livet utför känns de som. Jag vill inte praktisera jag trivs inte med att vara i bageriet. Jag förstår inte vad som har gått fel men det har hänt något på vägen. Jag förstår inte hur jag ska komma vidare. Jag brukade att älska att baka nu ser jag det bara som någon jobbig grej. Kanske är det bara en känsla eller så har jag tappat lusten för att baka totalt. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra i framtiden.

 

Jag ska snart söka in till högskolan. Det känns som jag behöver det. Men samtidigt har jag en stark känsla av att jag inte kommer komma in och då måste jag flytta hem igen. Och det vill jag inte. Mitt liv mitt huvud snurrar bara för tillfället, jag vet varken ut eller in.

 

Men allt började efter jag såg vem han verkligen var. För allt var så bra när han fanns i närheten. Men allt han sa allt han gjorde allt han tyckte var bara lögner. Lögner som jag måste lägga i min tunga ryggsäck. Men allt jag kännde min förändring  min lycka  den är som bortblåst. Jag vet att allt jag kännde var äkta men allt han kännde var fejk. Det tog mig månader att komma hit till denna dag då kan jag prata om det. För det har gjort för ont att prata om och det gör det än.

 

Dessutom i fredags när jag åkte hem såg jag han från bilen. Och allt hat alla tårar kom upp igen. Det kommer ta tid innan jag kan bli någorlunda hel igen. För hel kommer jag nog aldrig bli. Mitt liv har vart förstört ända sen förskolan då mobbningen började. Det tycks jag aldrig komma ifrån, mobbningen tycks bara gå upp ett steg och bli ännu värre. Jag har vart med om så så mycket i mitt liv jag tror ingen har gått igenom så mycket som mig. För det är verkligen så mycket att det skulle ta mig en vecka att kunna berätta ut om det här.

 

Någonstan vill jag det. För bloggen är som stöd och ger mig hjälp på vägen upp ur deprission. Så jag funderar starkt på att göra det. Få ut all smärta alla minnen alla känslor alla tårar. Kanske skulle jag då kunna ställa av mig min ryggsäck och inte ha på mig den varje dag. För det skulle bli en lättnad för mig. För den ryggsäcken tynger ner mig varje dag.

Vad tycker ni om årets julkalender? Jag tycker den är jätte bra även fall det bara har gått fyra avsnitt :) För dem här julkalender som vart innan, iallfall dem två senaste har jag inte tyckt vart någon hit. Skägget i brevlådan tyckte jag bara var löjlig, det är den enda julkalenderna jag inte sett. För jag tyckte den var urkass. Men förra året gick väl och kolla på men den var inte lika bra men det funkade. Det var ju tjuvarnas jul och den var ju bra i sig.

 

Men årets tycker jag är en hit, men den slår inte trolltider, ronny och julia, dieselråttor och sjömansmöss eller kasper i nudådalen. Dem är mina favoriter. Älskar alla tre av dem, jag kan kolla på dem året runt. För dem är så bra. Så jag ska nog skaffa "barna hedenhös uppfinner julen" också, för den är värd att se om och om igen. 

Sitter just nu i soffan med ljus tända och kollar film. Kollar på båda sex and the city båda två går ju på tv idag, så jag passade på att kolla på dem. Men får se fall jag ska kolla klart på båda för jag måste ju gå upp vid nio imorgon eftersom jag har tävling imorgon. Hoppas vi vinner båda. 

Ligger i sängen och kollar på efterlyst. Men hur mycket våld och inbrott och stölder sker det inte i Sverige nu för tiden? Det sker otroligt mycket. Man börjar undra vad det är för fel på person. När dem bara kan komma och sticka ner någon. Så man är nog inte så säker som man kan tro man är. För helt plötsligt kan det hända en själv faktiskt. Dem flesta brottslingarna åker ju inte ens fast utan dem flyr utomlands och håller sig på flykt hela livet. Man ska stå för det man har gjort. 

 

Men aja, de var bara lite om mina tankar. Imorgon ska man gå upp lite tidagare än vanligt eftersom man ska gå till skolläkarn och kolla upp sin rygg. Hoppas man bara får något svar på varför man har så ont i ryggen, för det svaret behöver jag verkligen :)

Just den här låten har jag fastnat för den. För jag känner mig så väl att jag e lik den personen. För jag kommer leva med minnen som jag aldrig kommer glömma. Sår som aldrig läker. Jag vill springa för livet. Men livet slår tillbaka och tillbaka. Istället för framsteg gör jag tillbakasteg. Jag vill gå framåt. Du motar mig bakåt. Jag kan inte förstå och kommer nog aldrig förstå hur du kunder göra så här mot mig. Jag vill säga att jag hatar dej men jag kan inte. Men jag älskar inte dej heller, de kommer jag aldrig göra. Varje gång jag mår dåligt beror det mest på dej. För dem minnen du har gett mig gör så jävla ont. Varje gång minnena kommer upp är det ett knytnävslag man får av det. Jag har inga roliga minnen med dej. Fall jag skulle ha det, så har du svartat ner dem med dem dåliga minnen man har fått. Jag kan inte förstå. Jag kommer aldrig förstå. Jag vill bara ligga i sängen och vänta på att livet ska ta slut. Det är inte värt att leva. Men ändå lever jag. Jag försöker leva. Varje dag är en försöksdag. Jag vet inte när det ska ta slut. Jag plågas varje dag, varje morgon, varje kväll. Varenda sekund i mitt liv! Du har förstört mitt liv! Trodde aldrig att en människa kunde göra så. Jag kommer aldrig förstå. Jag kommer bara få gå med smärtan. Det gör så jävla ont! Jag vill kunna leva mitt liv. Men hur ska jag kunna det? Jag vet inte hur. Jag får hjälp men et är hopplöst med mig. Inget kommer någonsin bli bra. Minnen gör ont. Minns inte sist jag var glad. För jag har nog aldrig vart glad. Jag har haft en mask på mig. Där jag ler. Där jag älskar livet. Men hur ska man kunna älska livet. Jag hatar livet. Jag hatar mitt liv!! Ingen förstår mig. Jag lever med mitt liv. Jag vill inte leva! Men jag kämpar. Men det är meningslöst. Allt är meninglöst. Allt jag älskar försvinner ur mitt liv bara. Jag vill inte leva, men jag måste! Men jag vill inte.

Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte Jag vill inte leva!!!

Idag har det varit en som typisk tråkig söndag. Inget händer på söndag tycker jag iallafall, ni kanske tycker annorlunda. Nu är det bara en dag kvar till mitt verkliga sommarlov börjar. Och jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar till tisdag. Idag packade man klart allt inför lägret och stockholms resan. Lägret ska bli en skön avkoppling och släppa allt och alla. Där slipper jag tänka på allt som har hänt eller händer. Blir min fristad. Där känner jag att gud är närvarande. Och ja det är ett religöst läger men samtidgt är det ett vanligt läger.

 

Snart ska man lägga sig framför och kolla fall det finns något på tv:n. Sen vid tio ska man kolla på geordie shore. Det har typ blivit en vana även fall jag inte gillar såna program. 

Det känns som livet blir bättre och bättre. Men jag vet att jag har en bra bit kvar tills allt är bra och livet leker. Det som jag har gjort hittills var ett stort steg för mig. Jag kan äntligen känna mig fri, jag är ingen fånge längre typ. Det känns så bra. Och det kunde jag inte göra utan den hjälpen jag fick och det stödet från min klass och den andra klassen. Det känns äntligen som någon kanske bryr sig om hur jag har det och hur jag känner mig och hur jag mår. 

 

Det här blev ett lite random inlägg, men behövde typ skriva av mig eller något.

I wish that I can be that girl. But i can't be that girl.

Bildkälla: Weheartit