liveforthedayy

Jag har inte skrivit på några dagar. Jag har försökt varje dag men jag hittar inte styrkan. Just nu går bara livet utför känns de som. Jag vill inte praktisera jag trivs inte med att vara i bageriet. Jag förstår inte vad som har gått fel men det har hänt något på vägen. Jag förstår inte hur jag ska komma vidare. Jag brukade att älska att baka nu ser jag det bara som någon jobbig grej. Kanske är det bara en känsla eller så har jag tappat lusten för att baka totalt. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra i framtiden.

 

Jag ska snart söka in till högskolan. Det känns som jag behöver det. Men samtidigt har jag en stark känsla av att jag inte kommer komma in och då måste jag flytta hem igen. Och det vill jag inte. Mitt liv mitt huvud snurrar bara för tillfället, jag vet varken ut eller in.

 

Men allt började efter jag såg vem han verkligen var. För allt var så bra när han fanns i närheten. Men allt han sa allt han gjorde allt han tyckte var bara lögner. Lögner som jag måste lägga i min tunga ryggsäck. Men allt jag kännde min förändring  min lycka  den är som bortblåst. Jag vet att allt jag kännde var äkta men allt han kännde var fejk. Det tog mig månader att komma hit till denna dag då kan jag prata om det. För det har gjort för ont att prata om och det gör det än.

 

Dessutom i fredags när jag åkte hem såg jag han från bilen. Och allt hat alla tårar kom upp igen. Det kommer ta tid innan jag kan bli någorlunda hel igen. För hel kommer jag nog aldrig bli. Mitt liv har vart förstört ända sen förskolan då mobbningen började. Det tycks jag aldrig komma ifrån, mobbningen tycks bara gå upp ett steg och bli ännu värre. Jag har vart med om så så mycket i mitt liv jag tror ingen har gått igenom så mycket som mig. För det är verkligen så mycket att det skulle ta mig en vecka att kunna berätta ut om det här.

 

Någonstan vill jag det. För bloggen är som stöd och ger mig hjälp på vägen upp ur deprission. Så jag funderar starkt på att göra det. Få ut all smärta alla minnen alla känslor alla tårar. Kanske skulle jag då kunna ställa av mig min ryggsäck och inte ha på mig den varje dag. För det skulle bli en lättnad för mig. För den ryggsäcken tynger ner mig varje dag.