Jag kommer inte skriva ut namn, kommer byta ut namnen.Ja nu förstår jag precis hur martin kände sig när jag krossade hans hjärta. Men ärligt talat på den tiden var jag inte redo för ett förhållande. Jag satt på en djup hemlighet som ingen visste om. Hur mycket jag vill säga de till en lärare kunde jag inte. Så jag spelade med martins känslor. Man kan inte förstå sånt här förrän de händer en själv.För jag träffade en som heter Gustav. Jag trodde allt han sa och allt han kände. Men allt var en bluff han spelade med mina känslor. Vi människor är inte perfekta alla har sina bristningar. Jag är fortfarande inte redo för ett förhållande. Jag mår fortfarande inte bra psykiskt. Men jag är långt ifrån hur jag mådde för lite mer än ett år sen. Jag har slutat skära mig men jag älskar fortfarande inte livet. Jag har mina toppar jag har mina dalar. Men jag har lärt mig hur jag ska ta mig igenom mina dalar.Man får aldrig ge upp även hur svårt livet är. Jag var nära på att ge upp mitt liv och detta var bara några månader innan jag gjorde anmälan. Dem som var på festen som jag var på visste inget. Dem fick veta de ett halvår efter det. Jag försökte ta mitt liv genom alkoholen. Jag misslyckades och det är glad över. Livet är värt att leva. Inte ens mina föräldrar vet detta jag minns inte om jag sa detta till socialen eller team flexus.Förlåt för ett långt inlägg men ville bara dela hur mitt liv ser ut nu och hur jag mår.
