liveforthedayy

För mig var det året ett rent helvete på ren svenska. Jag mådde dåligt hela året av min depression. Och toppa det så skadade jag mitt knä och var tvungen att operera mitt knä. Just när jag insåg det såg min student väldigt osäker ut. Jag visste inte om jag skulle klara av att gå utan att halka. Men jag klarade det och jag klarade av att gå i klackskor dessutom på studentmiddagen. Men på studentveckan blev jag fruktansvärd sjuk. Men jag hade ändå den bästa stundet man kan tänka sig.

 

Under våren det året oroade jag hur det skulle bli efter studenten. Var jag tvungen att flytta hem? Hur skulle de bli med ekonomin? Jag löste dem problem. Men jag flyttade hem också sen på sommaren till mina föräldrar. Och det var det värsta som kunde hända mig. Det gjorde bara att jag mådde ännu sämre rent psykiskt. Och toppa det så hade jag två riktigt dåliga förhållande. Livet bara rasade för mig under hösten.

 

Jag krossade ens hjärta och jag fick själv mitt hjärta krossat två gånger av samma kille. Så hösten började som ett rent helvete men i slutet av hösten fick jag min egna lägenhet. Då började jag se ljuset på min mörka tid. Men då hade jag inte riktigt än fått mitt hjärta krossat två gånger än.

 

Men när de kom så blev min jul förstörd totalt och jag gjorde dem dummaste beslut man kan någonsin göra när man är sårad. Jag började flörta med mitt ex:s kompis och jag gjorde så att mitt ex fick reda på det. Så jag bara gjorde mitt liv ännu jobbigare. Sen vid min födelsdag så bestämde jag mig för att dricka bort smärtan. Men de urartade dagen efter när jag träffade en kompis.

 

Jag minns inget av den dagen. Men sen på nyår gjorde jag ännu dummare saker. Så ja mitt år var ett rent helvete. Året började dåligt och slutade dåligt med ett krossat hjärta och en sjukskrivning på det. Men året nu har börjat bra jag började med att resa bort och sen har jag fått lite nya vänner. Sen har jag träffat någon ny. Han är de bästa jag har just nu och de sa bara klick när vi träffades. Det kändes så rätt från början. Nu tog jag hans ord men de är så jag känner också.

 

Och det har snart gått en månad sen vi träffades första gången och jag faller mer och mer för varje gång vi ses och pratar. Trodde inte de kunde hända. Jag har dessutom blivit fri från problem av min höger hand och sjukskrivningen så nu flyter livet på för fullt.

 

Förlåt för ett långt inlägg. Men jag har tänkt skriva detta många gånger och jag har aldrig tagit mig modet till att skriva detta. Men nu tog jag det. Jag hoppas ni orkade läsa allt. Ni kan ju gärna lämna en kommentar om ni har orkat läsa till slutet.